Nederlaget avslöjar vad segern fördunklar
Utställning 2026
Utställning 2026
27 juni - 30 augusti
Vernissage 27 juni kl 14.00
Öppet lördagar och söndagar i juli och augusti kl 11-16. Enklare servering med kaffe och bulle.
Läs mer om våra medverkande konstnärer här
Hoda Afshar
Hanna Ljungh Goldin + Senneby & Anna Heymowska
Chantal Akerman
Frida Hållander
Haig Aivazian
Johan Sandler Sebastian Dahlqvist & Lina Lundquist
The non existent Center (Jonas Gren, Karin Linderoth Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
Curatorer: Anja Bergdahl, Eric Sjögren & Karin Linderoth (Ställbergs gruva).
Utställningstekniker: Eric Sjögren & Roger Carlson
FRÅGOR?
Har du frågor kring utställningen eller annat?
Maila: info@stallbergsgruva.se eller ring 073-52 54 106 (vardagar 10-15)
TILLGÄNGLIGHET︎︎︎Här har vi samlat information som rör tillgängligheten vid Ställbergs gruva
27 juni - 30 augusti
Vernissage 27 juni kl 14.00
Öppet lördagar och söndagar i juli och augusti kl 11-16. Enklare servering med kaffe och bulle.
Läs mer om våra medverkande konstnärer här
Hoda Afshar
Hanna Ljungh Goldin + Senneby & Anna Heymowska
Chantal Akerman
Frida Hållander
Haig Aivazian
Johan Sandler Sebastian Dahlqvist & Lina Lundquist
The non existent Center (Jonas Gren, Karin Linderoth Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
Curatorer: Anja Bergdahl, Eric Sjögren & Karin Linderoth (Ställbergs gruva).
Utställningstekniker: Eric Sjögren & Roger Carlson
FRÅGOR?
Har du frågor kring utställningen eller annat?
Maila: info@stallbergsgruva.se eller ring 073-52 54 106 (vardagar 10-15)
TILLGÄNGLIGHET︎︎︎Här har vi samlat information som rör tillgängligheten vid Ställbergs gruva
Säsongsutställningen 2026, Förlusten avslöjar vad segern fördunklar utgår från när vajern till malmspelet kapades i oktober 1977 och Ställbergs gruva stängde för gott. Med denna rörelse placerades platsen, människorna och landskapet i ett slags utdömt efteråt, en plats som snabbt började betraktas som både förbrukad och förlorad. Årets utställning dröjer sig kvar vid denna tidpunkt i historien, och undersöker vad som blir synligt genom nederlagets optik. Verken utforskar via olika historiska och samtida processer förlust, sårbarhet, omsorg, våld och motstånd. Sammantaget följer de hur nederlagen skrivs in i landskap, kroppar och rörelser, men också hur dessa kan erbjuda andra sätt att förstå och verka i världen.
Läs hela utställningstexten här.
Verk i utställningen
Undone är ett enkanaligt videoverk bestående av upphittat material från bombningar: Rysslands bombningar av Ukraina, Israels av Palestina och Syrien, USAs av Afghanistan och Irak. Genom att zooma in i och spola tillbaka materialet avbryter Afshar attackerna och neutraliserar de väpnade konflikternas våldsamma konsekvenser, medan det lagerlagda ljudlandskapet – från ett oroligt hjärtslag till en avtagande puls – försätter det mänskliga i ett kaotiskt tillstånd. Undone föreställer sig en samtid där de våldshandlingar som präglat den kan göras ogjorda.
Producent och klippning: Hoda Afshar
Färgkorrigering: Peter Hatzipavlis
Ljuddesign: Hoda Afshar och Byron Dean
Vedergällning är en filmad performance som bygger på en scen från filmen Jungfrukällan av Ingmar Bergman. Verket är en revolt och en hyllning. Vedergällning tar en fiktiv handling och prövar den för att hitta ny mening. Verket är en lek med styrka, svaghet och misslyckande där kvinnan tar på sig den traditionellt manliga rollen i att pröva sin råa styrka och bli av med sin frustration genom att slå och bryta ner något.
How Great You Are, O Son of the Desert! Part I Haig Aivazian (Libanon)
/2013. Enkanalig video, 26 min.
How Great You Are, O Son of the Desert! Part I tar sin utgångspunkt i den franske mittfältaren Zinedine Zidanes ökända skallning av den italienske försvararen Marco Materazzi i finalen av fotbolls-VM i Tyskland 2006. Med utgångspunkt i tidiga rapporter om att Materazzi kallat Zidane ”son of a terrorist whore” betraktar verket Zidanes skallning som en improviserad, explosiv aktion, för att därefter förskjuta tolkningen mot en mer sannolik hypotes: att Zidane inte sprängde en bil, utan satte sitt sponsoravtal med Audi i brand. Händelsen används som ingång till frågor om sociala och systemiska överträdelser, klasskonflikter och våld som rör sig mellan olika berättelser och historiska sammanhang.
Disabling stone core, step I, step II Goldin + Senneby med Anna Heymowska
/ Disabling stone (core), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 151 x 52 x 80 cm
Disabling stone (step I), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 116 x 36 x 44 cm
Disabling stone (step II), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 129 x 77 x 43 cm.
Disabling Stone utgår från granitblock som avlägsnats i samband med en tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. I verket har stenarna placerats i konstruktioner av rostfritt stål, nylon och gummi som associerar till hjälpmedel, stödsystem och omsorgsteknologier.
Genom att låta dessa strukturer bära sten snarare än kroppar förskjuts deras funktion. Stenen framträder samtidigt som hinder, byggmaterial och något som självt behöver stöd. Verket knyter an till Goldin+Sennebys långvariga intresse för de materiella, ekonomiska och institutionella system som organiserar tillgång, rörelse och deltagande. Här blir resterna av en arkitektonisk anpassning utgångspunkt för en undersökning av relationen mellan stöd och beroende, funktion och värde.
Grängesbergsfibbla, igelkott och andra vilsegångna The non existent Center/TNEC (Jonas Gren, Karin Linderoth, Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
/ 2026. Ljudverk, 18 minuter.
443 arter av djur, växter och svampar från 2025 års rödlista. Rödlistan är Sveriges vetenskapliga bedömning av hur stor risken är att arter försvinner från landet. Den tas fram av SLU Artdatabanken och uppdateras regelbundet för att spegla ny kunskap om arternas tillstånd och utveckling. De 443 namn som publiceras här är de som är akut hotade, starkt hotade och sårbara i skogslandskap i Örebro län.
Jeans – jag sydde så gott jag kunde Frida Hållander
/ 2018. Material: Bomull. Teknik: maskinsömnad, broderi
Jeans – jag sydde så gott jag kunde är ett försök att sy ett par jeans samt en berättelse om jeanstillverkningen vid Dalsy (Dalstorps syfabrik, 1931–1987). I verket sammanfogas ytterligare två par jeans: ett par från Dalsy med varumärket Tanner, där det står ”Tanner Blue Jeans producerat i Sverige av Dalsy” samt ett par från märket Arket, grundat 2017 och del av H&M-gruppen. I Arket-jeansen står det ”Made in China”, dock är tillverkningsort och fabrik okända. Citaten i verket hämtas från Hållanders samtal med personer ur ”textilsläktet” och andra anhöriga i Sjuhärad, genomförda mellan 2018 och 2020.
Verket utvecklades till utställningen Factory Sisters! / Sy-fabrikssystrar! av Åsa Dybwad Norman och Frida Hållander, och visades på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm 2018.
Eld upphör Sebastian Dahlqvist & Lina Lundquist
/ 2025. Ljud, 20 s, spelas dagligen.
Signalen för eld upphör, inspelad med samma trumpet som användes för att stoppa militärens beskjutning av demonstranter i Ådalen 1931. Signalen ljuder vid den tidpunkt då militären öppnade eld.
Trumpet: Mikko Iskanius
Ljudteknik: Brenda El Rayes
Litet monument TNEC (Karin Linderoth, Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
/ 2026. Installation i mässing.
Ett minnesmonument över de kamper som förlorats, oavsett insats. Ett erkännande av hur motståndet och makten allt som oftast är alltför kompakt och allomslutande för att kunna brytas ner.
Heikki Ylinen var en av de gruvarbetare som arbetade i Ställberg när bolaget bestämde sig för att stänga ned driften, och också den som fick i uppdrag att kapa vajern som transporterade malmen så väl som arbetarna upp och ned i det kilometerdjupa schaktet. I en intervju i Dagens Nyheter några månader senare sa Ylinen själv: ”Det kändes vemodigt att ingen längre skulle kunna komma ner och att vattnet snart slukar våra gamla arbetsplatser”.
Foto: Hans Eriksson, 1977.
Återigen överväger Sverige kärnkraft som en framtida energikälla. Att tillåta inhemsk uranbrytning från och med januari 2026 har skapat stora förhoppningar för kärnkraft och Sveriges framtida elförsörjning, men också stark oro för miljö, djurliv och påverkan på invånare i berörda områden. Motstånd förekommer, men på en begränsad nivå, ofta lokalt kopplat till platser för nya reaktorer, slutförvar eller uranutvinning. En fråga som borde vara en nationell, eller till och med global angelägenhet, reduceras till ett lokalt problem.
Ranstadsverket i Västra Götaland är en del av det svenska kärnkraftshistoria. Som en del av den “Svenska linjen” påbörjades, efter andra världskrigets slut, arbetet med att göra Sverige självförsörjande inom kärnkraft för produktion av kärnenergi och svenska atombomber. Uranresurser upptäcktes i alunskiffer och efter snabba beslut påbörjades byggandet av Ranstadsverket. Uranbrytningen blev inte så framgångsrik som planerat utan ledde till ekonomiska bakslag och stora miljöproblem. Anläggningen stängdes 1969, fyra år efter öppnandet. Platsen för verket har sanerats i 30 år, fram till 2020, men klassas fortfarande som ett miljöriskområde.
Ett område i Jämtland runt Oviken har visat sig innehålla stora mängder uran och därmed blivit en plats av stort intresse för potentiell framtida brytning. Att etablera uranutvinning i Oviken, under geologiska förhållanden liknande Ranstadsverkets, skulle innebära stor påverkan på miljö, djurliv, landskap och invånare i berörda områden.
Narrativ och diskussioner som föregick byggandet av Ranstadsverket kretsade kring snabba beslut och omedelbara åtgärder. Återigen betonas brådska, tillväxt och framsteg framför kontemplation och historiemedvetenhet. Narrativ och historia kan användas för att ge vägledning i frågan samt förstå och relatera till världen omkring oss. Vidare kan narrativ och historiemedvetenhet röra sig fram och tillbaka över tid, förklara händelser, ge perspektiv, mening och sammanhang. Utan perspektiv eller möjlighet till sammanhang är det svårt att utföra någon typ av motstånd.
Som en del av ett konstnärligt engagemang mot uranbrytning, och för att bidra till historisk medvetenhet och narrativ i frågan, har jag kört en skylttrailer från resterna av Ranstadsverket till de potentiella gruvplatserna kring Oviken – en sträcka på 720 km. Texterna på skyltarna rör sig över olika tempus och kopplar samman det förflutna med nutid på ett sätt som ger perspektiv på framtiden. Förutom att länka de två platserna i tid och rum, placerar även denna ambulerande manifestation Oviksbygden och lokalbefolkningen i en kontext av betydelse ur ett svenskt historiskt uranbrytningsperspektiv.
Det konstnärliga engagemanget har föregåtts av upprepade besök och platsbaserad forskning. Lokalsamhället och delar av dess invånare har varit en viktig och bidragande del till projektets genomförande. Efter avslutad resa placerades skylttrailern inom prospekteringsområdet längs med väg 321. Där stod den uppställd för att budskapet skulle få möjlighet att verka under en längre tid.
Läs hela utställningstexten här.
Verk i utställningen
Undone Hoda Afshar
/2022. Enkanalig digital video, färg, ljud, 11 minuter.Undone är ett enkanaligt videoverk bestående av upphittat material från bombningar: Rysslands bombningar av Ukraina, Israels av Palestina och Syrien, USAs av Afghanistan och Irak. Genom att zooma in i och spola tillbaka materialet avbryter Afshar attackerna och neutraliserar de väpnade konflikternas våldsamma konsekvenser, medan det lagerlagda ljudlandskapet – från ett oroligt hjärtslag till en avtagande puls – försätter det mänskliga i ett kaotiskt tillstånd. Undone föreställer sig en samtid där de våldshandlingar som präglat den kan göras ogjorda.
Producent och klippning: Hoda Afshar
Färgkorrigering: Peter Hatzipavlis
Ljuddesign: Hoda Afshar och Byron Dean
Vedergällning Hanna Ljungh
/ 2007. Video, 5 min. Courtesy of Filmform.Vedergällning är en filmad performance som bygger på en scen från filmen Jungfrukällan av Ingmar Bergman. Verket är en revolt och en hyllning. Vedergällning tar en fiktiv handling och prövar den för att hitta ny mening. Verket är en lek med styrka, svaghet och misslyckande där kvinnan tar på sig den traditionellt manliga rollen i att pröva sin råa styrka och bli av med sin frustration genom att slå och bryta ner något.
How Great You Are, O Son of the Desert! Part I Haig Aivazian (Libanon)
/2013. Enkanalig video, 26 min.How Great You Are, O Son of the Desert! Part I tar sin utgångspunkt i den franske mittfältaren Zinedine Zidanes ökända skallning av den italienske försvararen Marco Materazzi i finalen av fotbolls-VM i Tyskland 2006. Med utgångspunkt i tidiga rapporter om att Materazzi kallat Zidane ”son of a terrorist whore” betraktar verket Zidanes skallning som en improviserad, explosiv aktion, för att därefter förskjuta tolkningen mot en mer sannolik hypotes: att Zidane inte sprängde en bil, utan satte sitt sponsoravtal med Audi i brand. Händelsen används som ingång till frågor om sociala och systemiska överträdelser, klasskonflikter och våld som rör sig mellan olika berättelser och historiska sammanhang.
Disabling stone core, step I, step II Goldin + Senneby med Anna Heymowska
/ Disabling stone (core), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 151 x 52 x 80 cmDisabling stone (step I), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 116 x 36 x 44 cm
Disabling stone (step II), 2024. Granit (rester från tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm), rostfritt stål, pvc, nylon, gummi. 129 x 77 x 43 cm.
Disabling Stone utgår från granitblock som avlägsnats i samband med en tillgänglighetsanpassning av Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. I verket har stenarna placerats i konstruktioner av rostfritt stål, nylon och gummi som associerar till hjälpmedel, stödsystem och omsorgsteknologier.
Genom att låta dessa strukturer bära sten snarare än kroppar förskjuts deras funktion. Stenen framträder samtidigt som hinder, byggmaterial och något som självt behöver stöd. Verket knyter an till Goldin+Sennebys långvariga intresse för de materiella, ekonomiska och institutionella system som organiserar tillgång, rörelse och deltagande. Här blir resterna av en arkitektonisk anpassning utgångspunkt för en undersökning av relationen mellan stöd och beroende, funktion och värde.
Grängesbergsfibbla, igelkott och andra vilsegångna The non existent Center/TNEC (Jonas Gren, Karin Linderoth, Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
/ 2026. Ljudverk, 18 minuter.443 arter av djur, växter och svampar från 2025 års rödlista. Rödlistan är Sveriges vetenskapliga bedömning av hur stor risken är att arter försvinner från landet. Den tas fram av SLU Artdatabanken och uppdateras regelbundet för att spegla ny kunskap om arternas tillstånd och utveckling. De 443 namn som publiceras här är de som är akut hotade, starkt hotade och sårbara i skogslandskap i Örebro län.
Jeans – jag sydde så gott jag kunde Frida Hållander
/ 2018. Material: Bomull. Teknik: maskinsömnad, broderiJeans – jag sydde så gott jag kunde är ett försök att sy ett par jeans samt en berättelse om jeanstillverkningen vid Dalsy (Dalstorps syfabrik, 1931–1987). I verket sammanfogas ytterligare två par jeans: ett par från Dalsy med varumärket Tanner, där det står ”Tanner Blue Jeans producerat i Sverige av Dalsy” samt ett par från märket Arket, grundat 2017 och del av H&M-gruppen. I Arket-jeansen står det ”Made in China”, dock är tillverkningsort och fabrik okända. Citaten i verket hämtas från Hållanders samtal med personer ur ”textilsläktet” och andra anhöriga i Sjuhärad, genomförda mellan 2018 och 2020.
Verket utvecklades till utställningen Factory Sisters! / Sy-fabrikssystrar! av Åsa Dybwad Norman och Frida Hållander, och visades på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm 2018.
Eld upphör Sebastian Dahlqvist & Lina Lundquist
/ 2025. Ljud, 20 s, spelas dagligen.Signalen för eld upphör, inspelad med samma trumpet som användes för att stoppa militärens beskjutning av demonstranter i Ådalen 1931. Signalen ljuder vid den tidpunkt då militären öppnade eld.
Trumpet: Mikko Iskanius
Ljudteknik: Brenda El Rayes
Litet monument TNEC (Karin Linderoth, Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
/ 2026. Installation i mässing.Ett minnesmonument över de kamper som förlorats, oavsett insats. Ett erkännande av hur motståndet och makten allt som oftast är alltför kompakt och allomslutande för att kunna brytas ner.
Heikki Ylinens sorti TNEC (Karin Linderoth, Anja Bergdahl & Eric Sjögren)
/ 2026. Text & foto (2026)Heikki Ylinen var en av de gruvarbetare som arbetade i Ställberg när bolaget bestämde sig för att stänga ned driften, och också den som fick i uppdrag att kapa vajern som transporterade malmen så väl som arbetarna upp och ned i det kilometerdjupa schaktet. I en intervju i Dagens Nyheter några månader senare sa Ylinen själv: ”Det kändes vemodigt att ingen längre skulle kunna komma ner och att vattnet snart slukar våra gamla arbetsplatser”.
Foto: Hans Eriksson, 1977.
Uranium mining vs nuclear art Johan Sandler
/2026. Installation, foto.Återigen överväger Sverige kärnkraft som en framtida energikälla. Att tillåta inhemsk uranbrytning från och med januari 2026 har skapat stora förhoppningar för kärnkraft och Sveriges framtida elförsörjning, men också stark oro för miljö, djurliv och påverkan på invånare i berörda områden. Motstånd förekommer, men på en begränsad nivå, ofta lokalt kopplat till platser för nya reaktorer, slutförvar eller uranutvinning. En fråga som borde vara en nationell, eller till och med global angelägenhet, reduceras till ett lokalt problem.
Ranstadsverket i Västra Götaland är en del av det svenska kärnkraftshistoria. Som en del av den “Svenska linjen” påbörjades, efter andra världskrigets slut, arbetet med att göra Sverige självförsörjande inom kärnkraft för produktion av kärnenergi och svenska atombomber. Uranresurser upptäcktes i alunskiffer och efter snabba beslut påbörjades byggandet av Ranstadsverket. Uranbrytningen blev inte så framgångsrik som planerat utan ledde till ekonomiska bakslag och stora miljöproblem. Anläggningen stängdes 1969, fyra år efter öppnandet. Platsen för verket har sanerats i 30 år, fram till 2020, men klassas fortfarande som ett miljöriskområde.
Ett område i Jämtland runt Oviken har visat sig innehålla stora mängder uran och därmed blivit en plats av stort intresse för potentiell framtida brytning. Att etablera uranutvinning i Oviken, under geologiska förhållanden liknande Ranstadsverkets, skulle innebära stor påverkan på miljö, djurliv, landskap och invånare i berörda områden.
Narrativ och diskussioner som föregick byggandet av Ranstadsverket kretsade kring snabba beslut och omedelbara åtgärder. Återigen betonas brådska, tillväxt och framsteg framför kontemplation och historiemedvetenhet. Narrativ och historia kan användas för att ge vägledning i frågan samt förstå och relatera till världen omkring oss. Vidare kan narrativ och historiemedvetenhet röra sig fram och tillbaka över tid, förklara händelser, ge perspektiv, mening och sammanhang. Utan perspektiv eller möjlighet till sammanhang är det svårt att utföra någon typ av motstånd.
Som en del av ett konstnärligt engagemang mot uranbrytning, och för att bidra till historisk medvetenhet och narrativ i frågan, har jag kört en skylttrailer från resterna av Ranstadsverket till de potentiella gruvplatserna kring Oviken – en sträcka på 720 km. Texterna på skyltarna rör sig över olika tempus och kopplar samman det förflutna med nutid på ett sätt som ger perspektiv på framtiden. Förutom att länka de två platserna i tid och rum, placerar även denna ambulerande manifestation Oviksbygden och lokalbefolkningen i en kontext av betydelse ur ett svenskt historiskt uranbrytningsperspektiv.
Det konstnärliga engagemanget har föregåtts av upprepade besök och platsbaserad forskning. Lokalsamhället och delar av dess invånare har varit en viktig och bidragande del till projektets genomförande. Efter avslutad resa placerades skylttrailern inom prospekteringsområdet längs med väg 321. Där stod den uppställd för att budskapet skulle få möjlighet att verka under en längre tid.