Zonen
︎ 30 juni, 1 juli & 2 juli 2022
︎ Ställbergs gruva
Av Nina Jeppsson och Kent Olofsson
Medskapare
Nina Jeppsson
Kent Olofsson
Johannes Rydinger
Maria Lundqvist
Mats Sahlström
Raimo Nyman
Marta Khomenko
Anton Österlund
Karolina Pajak
Johannes Ferm Winkler
Linda Sandberg
Tanja Tuurala
Juan Antonio Romero Romero
Agnes Rosenberg
Mirjam Gelhorn
Leif Lönnblad
Benny Rosenqvist
Torbjörn Isaksson
Rune Degerhammar
Maria Kjellsdotter Rydinger
Mats Rydinger
Shakinn Osorio
I samproduktion med
Ställbergs gruva, Momento Paradiso, Orionteatern.
Med stöd av Kulturbryggan
Urpremiär 30 juni!
Nina Jeppsson är skådespelare, regissör, dramatiker och performancekonstnär. Hon är utbildad på skådespelarprogrammet, Stockholms Konstnärliga Högskola. Hon har tidigare skapat, regisserat, och spelat i föreställningarna: På spaning efter den tid som flytt på Orionteatern, Till Kärlekens Antarktis på Dramaten och Independence Day på bl.a. Turteatern.
Kent Olofsson är en tonsättare och scenkonstnär med en omfattande konstnärlig produktion, han har komponerat över 200 verk som spänner över ett brett konstnärligt fält: orkester, kammarmusik, elektronisk musik, rockmusik och musikteater. De senaste tio åren har hans arbete i hög grad varit fokuserat på experimentell, samtida scenkonst där hans kompositioner och ljudscenografi varit starkt integrerade element. Sedan 2021 är han professor vid Stockholms Konstnärliga Högskola.
︎ Kl 17.00 den 2 juli visar vi även verket Forever flow of wet long fingers at least some millions touching the lights of one another (love u like e.t) av elieli. Här kan du läsa mer om verket och köpa biljetter: https://www.stallbergsgruva.se/Forever-flow-of-wet-long-fingers-at-least-some-millions-touching-the
Nina Jeppsson om verket:
När hamnade jag i Zonen?
När jag var barn sträckte jag mina händer in i nyponbuskarna, och dom var fulla av drömmar, som inte strävade mot att gå i uppfyllelse. Jag levde innesluten i drömmarnas nu, och därför var jag omfamnad av världen.
När jag senare blev vuxen såg jag Andrej Tarkovskijs film Stalker och fick en föraning. En sådan där känsla då man förnimmer något absolut verkligt, anar att något är på väg, som samtidigt redan finns. Som ett minne från framtiden. Det är kanske det dom största konstupplevelserna gör: riktar vår uppmärksamhet mot evigheten?
I Stalker går en liten expedition in i den förbjudna Zonen, för att komma till det förtrollade Rum som uppfyller hjärtats innersta önskan. Expeditionen består av en professor i fysik, en författare och så Stalker, vägvisaren. För att staka ut riktningen kastar Stalker muttrar. Man måste gå dit där muttern landar. Resan måste göras en mutter i taget.
I början av filmen finns ett citat av en fiktiv Nobelpristagare i fysik:
Vad var det för något?
En meteorit som slagit ner?
Ett besök av invånare från den kosmiska avgrunden?
Hur som helst så uppstod i vårt lilla land miraklernas mirakel - Zonen.
Vi skickade genast dit våra trupper …
Är det inte så vi människor brukar reagera inför det obegripliga: Vad är det för något? … Vi skickar genast dit våra trupper.
För lite mer än ett år sedan började jag, tillsammans med tonsättaren Kent Olofsson, skapa konstverket Zonen. Vi gjorde det av längtan efter att ge oss ut på en omväg i okänd terräng och träda i djupare kontakt med oss själva. Sedan dess har flera, konstnärer och andra, anslutit till vår zonexpedition. Ifrån Stalker har vi lånat muttermetoden. Den första muttern blev ett samtal mellan mig, en professor i kvantfysik och ett medium. Den andra muttern föll någon helt annanstans … och alla de muttrar vi nu har kastat utgör tillsammans vårt konstverk … fullt av duvskit och ljusreflektioner … som ett brutet löftes långsamma förvandling till en ängels värmande blick … och samtidigt är det en rå dokumentation över vår tid i Zonen … så här långt…
Jag har kommit hit därför att mitt hjärta kallar på Zonen och Zonen kallar på mig
- Nina Jeppsson
Låt dom bli hjälplösa som barn, för svaghet är stort och styrka är värdelöst...
- Stalker
Du är inte här för att skriva rapporter
Du är här för att böja knä
- T.S. Eliot
en liten bäck rinner över mina smalben
jag har rena och beniga smalben som snart ska bli smutsiga
jag tittar på fåren och ängarna
allt som finns är fåren och ängarna
- Nina Jeppsson
Zonen är en film och livekonsert med filmscener från bl.a. Ställberg gruva.
På scenen ser vi skådespelaren och regissören Nina Jeppsson samt tonsättaren och scenkonstnären Kent Olofsson. Tillsammans med andra konstnärer har Nina och Kent arbetat fram en föreställning som inspireras av den ryska filmaren Tarkovskijs idévärldar, om att ge sig ut i det okända, i sökandet. Nina Jeppsson är skådespelare, regissör, dramatiker och performancekonstnär. Hon är utbildad på skådespelarprogrammet, Stockholms Konstnärliga Högskola. Hon har tidigare skapat, regisserat, och spelat i föreställningarna: På spaning efter den tid som flytt på Orionteatern, Till Kärlekens Antarktis på Dramaten och Independence Day på bl.a. Turteatern.
Kent Olofsson är en tonsättare och scenkonstnär med en omfattande konstnärlig produktion, han har komponerat över 200 verk som spänner över ett brett konstnärligt fält: orkester, kammarmusik, elektronisk musik, rockmusik och musikteater. De senaste tio åren har hans arbete i hög grad varit fokuserat på experimentell, samtida scenkonst där hans kompositioner och ljudscenografi varit starkt integrerade element. Sedan 2021 är han professor vid Stockholms Konstnärliga Högskola.
︎ Kl 17.00 den 2 juli visar vi även verket Forever flow of wet long fingers at least some millions touching the lights of one another (love u like e.t) av elieli. Här kan du läsa mer om verket och köpa biljetter: https://www.stallbergsgruva.se/Forever-flow-of-wet-long-fingers-at-least-some-millions-touching-the
Nina Jeppsson om verket:
När hamnade jag i Zonen?
När jag var barn sträckte jag mina händer in i nyponbuskarna, och dom var fulla av drömmar, som inte strävade mot att gå i uppfyllelse. Jag levde innesluten i drömmarnas nu, och därför var jag omfamnad av världen.
När jag senare blev vuxen såg jag Andrej Tarkovskijs film Stalker och fick en föraning. En sådan där känsla då man förnimmer något absolut verkligt, anar att något är på väg, som samtidigt redan finns. Som ett minne från framtiden. Det är kanske det dom största konstupplevelserna gör: riktar vår uppmärksamhet mot evigheten?
I Stalker går en liten expedition in i den förbjudna Zonen, för att komma till det förtrollade Rum som uppfyller hjärtats innersta önskan. Expeditionen består av en professor i fysik, en författare och så Stalker, vägvisaren. För att staka ut riktningen kastar Stalker muttrar. Man måste gå dit där muttern landar. Resan måste göras en mutter i taget.
I början av filmen finns ett citat av en fiktiv Nobelpristagare i fysik:
Vad var det för något?
En meteorit som slagit ner?
Ett besök av invånare från den kosmiska avgrunden?
Hur som helst så uppstod i vårt lilla land miraklernas mirakel - Zonen.
Vi skickade genast dit våra trupper …
Är det inte så vi människor brukar reagera inför det obegripliga: Vad är det för något? … Vi skickar genast dit våra trupper.
För lite mer än ett år sedan började jag, tillsammans med tonsättaren Kent Olofsson, skapa konstverket Zonen. Vi gjorde det av längtan efter att ge oss ut på en omväg i okänd terräng och träda i djupare kontakt med oss själva. Sedan dess har flera, konstnärer och andra, anslutit till vår zonexpedition. Ifrån Stalker har vi lånat muttermetoden. Den första muttern blev ett samtal mellan mig, en professor i kvantfysik och ett medium. Den andra muttern föll någon helt annanstans … och alla de muttrar vi nu har kastat utgör tillsammans vårt konstverk … fullt av duvskit och ljusreflektioner … som ett brutet löftes långsamma förvandling till en ängels värmande blick … och samtidigt är det en rå dokumentation över vår tid i Zonen … så här långt…
Jag har kommit hit därför att mitt hjärta kallar på Zonen och Zonen kallar på mig
- Nina Jeppsson
Låt dom bli hjälplösa som barn, för svaghet är stort och styrka är värdelöst...
- Stalker
Du är inte här för att skriva rapporter
Du är här för att böja knä
- T.S. Eliot
en liten bäck rinner över mina smalben
jag har rena och beniga smalben som snart ska bli smutsiga
jag tittar på fåren och ängarna
allt som finns är fåren och ängarna
- Nina Jeppsson