Meira Ahmemulic: Foreign land och Ett språk måste vinna
Konstutställning
Ställbergs Gruva
Sommaren 2017
Medverkande
Meira Ahmemulic
Ställbergs Gruva
Sommaren 2017
Medverkande
Meira Ahmemulic
Foreign land och Ett språk måste vinna.
Meira Ahmemulic
Två videoverk
Förflyttningar, migration, klass och språk är centrala teman i Ahmemulics arbeten. I flera verk har hon arbetat med hur samhällets intolerans mot små språkliga misstag påverkar synen på människor med invandrarbakgrund. Och vad det gör med deras relation till svenska språket och Sverige.
Ahmemulic har intresserat sig för första generationens arbetskraftsinvandrare och deras barn och barnbarn, andra respektive tredje generationens invandrare. Beteckningar som säger något om hur svårt det är att ”bli svensk”.
Ur ”Ett språk måste vinna”
”Man brukar säga att människor talar sanning medan språket ljuger. Språket förmedlar sällan det man vill ha sagt till fullo. Det man i själva verket menar är utom räckhåll. I det som brukade kallas Serbo-Kroatiska, är ord ”vägvisare” som pekar mot betydelser.
Att tala svenska är en ansträngning. Det är att vara sysselsatt med att minimera, beräkna och läsa avstånd mellan det som ska sägas och de ord som finns att tillgå, att hitta beteckningar med lagom distans till det som menas. Det är ett kompromissande med mening som gör dom svenska mellanrummen mer sanningsenliga än dom svenska orden”.
Meira Ahmemulic
Två videoverk
Förflyttningar, migration, klass och språk är centrala teman i Ahmemulics arbeten. I flera verk har hon arbetat med hur samhällets intolerans mot små språkliga misstag påverkar synen på människor med invandrarbakgrund. Och vad det gör med deras relation till svenska språket och Sverige.
Ahmemulic har intresserat sig för första generationens arbetskraftsinvandrare och deras barn och barnbarn, andra respektive tredje generationens invandrare. Beteckningar som säger något om hur svårt det är att ”bli svensk”.
Ur ”Ett språk måste vinna”
”Man brukar säga att människor talar sanning medan språket ljuger. Språket förmedlar sällan det man vill ha sagt till fullo. Det man i själva verket menar är utom räckhåll. I det som brukade kallas Serbo-Kroatiska, är ord ”vägvisare” som pekar mot betydelser.
Att tala svenska är en ansträngning. Det är att vara sysselsatt med att minimera, beräkna och läsa avstånd mellan det som ska sägas och de ord som finns att tillgå, att hitta beteckningar med lagom distans till det som menas. Det är ett kompromissande med mening som gör dom svenska mellanrummen mer sanningsenliga än dom svenska orden”.